Dagen inleddes av NFSKs ordförande Therese Avallin som hälsade alla välkomna och berättade kort om föreningen och deltagarna fick se en välkomst film, som styrelsens nya ledamot Nicke Antonov så snyggt hade skapat. Vi tror nog att det drogs lite på smilbanden runt i landet.
Dagens första föreläsare Johanna Rådeström, psykolog, från psykologpartners, med titeln ”Spelar kultur och psykologisk trygghet någon roll för ett effektivt teamarbete?”. Johanna är en mycket bra föreläsare, som fick en timme att svischa förbi. Johanna förklarade vilka delar som skapar ett team, och vad som är skillnad på ett icke fungerande team, ett pseudoteam och ett fungerande team. Ett fungerande team behöver tydliga mål och tydliga beskrivningar av vad de olika deltagarna i teamet ska göra. Det är också viktigt att följa upp de uppsatta målen. Om vi inte har de tre delarna blir det lätt fel i temaarbetet. Arbetslivs tillfredsställelse blir sämre och vi blir stressade. Det rätta förutsättningarna behöver skapas för att ett team ska kunna arbeta bra tillsammans.
Tror många ställde sig frågan, följer vi verkligen upp våra uppsatta mål? Hur bra är vi på att utvärdera? Uppnår det vi vill? Hur fungerar vi i grupp?
Johanna presenterade olika studier, en där man tittat på olika konstellationer av team. Det var ett team som var kompisar, ett team med högt IQ, och ett tredje med olika typer av personer extroverta och introverta. Vilket team samarbetade bäst? Resultatet visade på att man såg ingen skillnad på hur de interagerade med varandra.
I en studie har man tittade på vad det är som utmärker ett bra team. I team som fungerade bra, ställer deltagarna frågor, delar information, ber om hjälp, prövar och utvärderar, talar om misstag och ger feedback. Johanna berättade vidare att en fördömande attityd inte skapar ett bra teamarbete. Tystnadskultur, och när man är rädd för att göra misstag och när vi anpassar oss till gruppnormer, är dåligt för ett bra teamarbete.
Johanna förklarade att konsekvenser av sk. organisatorisk tillit, då stannar talanger kvar längre. Det personerna har större tillfredsställelse, de upplever lägre stress och har en högre produktivitet.
Det är viktigt att vi lyssnar på gruppen, lyfta frågor som - hur kan vi blir bättre? Vi behöver bryta tystnadskulturen. Johanna avslutade med att säga att det är viktigt att börja nånstans, tex. skapa utrymme för att våga prata och att våga tycka olika.
Efter en liten bensträckare föreläste Malin Karlberg Traav om Evidensbaserad omvårdnad- en förutsättning för att möta framtidens vårdbehov. Malin disputerade i juni 2020, med sin avhandling om evidensbaserad omvårdnad. Och det är tydligt att det är ett ämne som Malin besitter mycket kunskap i. Malin presenterade de fyra studierna som ingick i hennes avhandling. I en av dem tittade hon på kopplingen mellan sjuksköterskornas användning av forskning i det dagliga arbetet och deras uppfattning om arbetsmiljön, där såg hon att sjuksköterskor som skattade sin forskningsanvändning som lägre bedömde också arbetsmiljön som sämre. Kvinnliga sjuksköterskor använde forskning i sitt arbete mer än manliga sjuksköterskor och de som hade högre akademisk utbildning använde forskning i större utsträckning.
I en annan studie tittade hon på chefens betydelse för hur sjuksköterskor använder forskning i arbetet. I fokusgrupper intervjuade hon chefer om deras ansvar för sjuksköterskornas möjlighet att arbeta evidensbaserat, de berättade att det handlar mycket om tid och att det kräver en aktiv insats som mellanchefer upplever att de har svårt att få till. Cheferna behöver vara medvetna om sin roll i förhållande till evidensbaserad omvårdnad. Chefernas syn på forskning var ganska otydlig och andra faktorer som händer i arbetet kom i vägen för att kunna supporta sjuksköterskorna.
I en annan studie intervjuade Malin sjuksköterskor som arbetade på en enhet där verksamheten vilade på en uttalad omvårdnadsvetenskaplig teori. I resultatet visade det sig att en förutsättning att arbete via en teori är ha en engagerad ledare som gav utrymme för reflektion. Medarbetarna upplevde att vården var av hög kvalité och att de hade en gemensam begreppsanvändning. Men också en känsla av utanförskap.
I Malins fjärde studie tittade hon på hur patientens perspektiv har blivit tillvarataget i forskningen som har för avsikt att utveckla den evidensbaserade omvårdnaden. Hon tittade om patienten lyfts i de olika delarna i artiklarna. Hennes resultat hade en beskrivande del som visade att, i bakgrunden kunde patienten fattas helt, syntes till viss del i diskussionsdelen, i konklusion delen lyftes patienten mindre än organisationen eller sjuksköterskan. Kliniska implikationer saknades ofta helt.
Malins slutsats är att enhetscheferna kan arbeta proaktivt, ex. genom omvårdnadsteori som ger möjlighet till reflektion. Patients perspektiv behöver vägleda forskningen. Forskning behöver presenteras så att den värderas och användas i klinisk kontext. Sen behöver begreppet evidensbaserad omvårdnad fortsatt lyftas och diskuteras för att kunna stödja sjuksköterskan och patienten. Då det är tydligt att vi upplever begreppet på olika sätt. Viktigt att vi börjar reflektera, så Malin skickade med några frågor att tänka kring; definiera och tydliggöra vad är evidensbaserad omvårdnad? Hur kan vi tydliggöra det hos oss i vår kontext? Hur skapar vi utrymme för reflektion och utveckling? Hur ser vi på patienten och dennes perspektiv?
Dagens tredje föreläsning var Årets specialistsjuksköterskor i kirurgisk vård från 2020, Annett Karlsson och Susanna Hård af Segerstad som presenterade sitt vinnande bidrag ”Konsultsjuksköterska i kirurgisk omvårdnad- ett projekt för ökad medarbetar trygghet och patientsäkerhet”. De presenterade implementeringen av den nya stödjande funktionen- konsultsjuksköterskan. Konsultsjuksköterskan har till uppgift att finnas som stöd för personal på andra kliniker som vårdar utlokaliserade kirurgpatienter. Läs mer om deras vinnande bidrag under Stipendier.
Ulrika Nilsson, professor i omvårdnad, anestesisjuksköterska. Föreläste om ett ämne som hon brinner för, nämligen den postoperativa vården och återhämtning. Titel för föreläsningen var ”Hur kan en interaktiv mobilapp stödja patienter som genomgått kirurgi?” Ulrika presenterade appen hon har varit med och tagit fram där patienter skattar sin återhämtning samt skriver/uttrycker om de behöver få kontakt med vårdgivaren. Ulrika berättade att appen finns att använda gratis för oss vårdgivare.
Ulrika började med att visa en koncept analys- och kom fram till att den postoperativa återhämtningen består av olika dimensioner den fysiska, psykiska, sociala och den habituella funktioner. Dom olika dimensionerna interagerar med varandra. vi måste mäta alla det här delarna. Återhämtning innebär att man återgår till ett stabilt status och stabilt tillstånd. Återhämtning och hälsa är inte samma sak. I arbetet med att ta fram appen har Ulrika validerade och anpassade ett använt instrument och gjort det digitalt. Det blev 24 frågor, frågor som oro, yrsel, huvudvärk, svårigheter med sömn, svårighet att kissa. Både NRS och VAS 1-10 kan användas. Sista frågan i appen är “Vill du bli kontaktad av en sjuksköterska?”. Det finns tydliga instruktioner att om användaren har akuta besvär ska de ringa 112, inte förlita sig på kontakt genom appen. Sjuksköterskorna som finns kopplade till appen ringer upp inom 24 timmar. Är du nyfiken på resultatet av studier som gjordes, titta på föreläsningen i efterhand.
Det var tydligt att de som valde att ta kontakt med vårdgivaren var de som hade en sämre återhämtning. Möjligheten att få ta kontakt ökade tryggheten för patienten i de studier som gjorts där appen använts. Det syntes ingen skillnad i återhämtning mellan män och kvinnor i Ulrikas studier. Yngre personer, <45 år, hade sämre återhämtning oavsett kön.
Ulrika tycker att vi sjuksköterskor borde ta mer ansvar för återhämtningen efter kirurgi. Alla patienter borde få möjlighet att kunna ringa upp en sjuksköterska. En digital app har en fördel i att den fångar upp de de symtom som upplevs viktiga för patienten, inte de symtom som vården i förväg tror är de mest vanligt förekommande. Därför blir det mer personcentrerat att arbeta på det sättet. Det var anestesisjuksköterskor och sjuksköterskor från den dagkirurgiska enheten som svarade på frågorna.
Frågorna i appen är generella och passar till samtliga kirurgiska patienter inte bara till dagkirurgiska patienter. Appen finns på marknaden, gratis. Det går bra att kontakta Ulrika om man vill ta del av den.
Nästa föreläsning ”Patienters delaktighet och digitalisering i vården” hölls av två informatörer, Ann Svensson, docent inom informatik och Joel Stenholm produkt och kundansvarig på MedFilm. De presenterade olika utvecklingsprojekt de arbetat med och filmer som gjorts för att förbättra information till patienter. Joel berättade att en informatör kan användas som en mellanhand mellan användaren (vi i vården) och teknikerna. Han berättade vidare att hjärnan behandlar visuell information snabbare, lättare med synen än med text. 50% av människans hjärnkapacitet är dedikerad till visuella funktioner och bearbetar bilder snabbare än text. Människan hämtar intryck från alla fem sinnen men inhämtar betydligt mer information genom synen än något annat sinne. De avslutade med att säga att de tror att den bästa metoden att nå patienten är ett samarbete mellan vården, patienten, akademin och näringslivet.
Efter en välförtjänt lunch var det dags för Jenny Drotts föreläsning “Bedside rond - ett sätt att arbeta effektivt med fler kärnkompetenser?”. Jenny är disputerad sjuksköterska. Hon arbtar på kirurgiska kliniken på Linköpings Universitetssjukhus och är ansvarig för specialistsjuksköterskeutbildningen med inriktning mot kirurgisk vård på Linköpings Universitet.
Jenny berättar under sitt föredrag om hur hon varit delaktig i ett projekt med syfte att starta upp bedside rond på kirurgiska kliniken i Linköping. Den personcentrerade vården bör ha en central roll i omvårdnaden runt patienten och bedside rond kan vara ett arbetssätt att främja personcentrerad vård. Det kan även göra ronderna effektivare vilket sparar tid som vanligtvis spenderas i ett rondrum istället för med patienterna. Jenny berättar vidare om hur de gick från teori till praktik och hur strukturen på deras bedside rond ser ut. Detta väcker nyfikenhet och mycket reaktioner från deltagarna. Chatten går varm när deltagarna vill ställa frågor, berätta om hur ronden fungerar på deras kliniker, erfarenheter av bedside rond och förbättringsförslag. Det kommer så mycket frågor och funderingar att Jenny tyvärr inte hinner svara innan hennes tid är slut.
Pernilla Hendeberg arbetar på Kirurgiska kliniken på Universitetssjukhuset i Örebro och 2018 blev hon utsedd till Årets specialistsjuksköterska i kirurgisk vård med sitt bidrag ”Introduktionsprogram utifrån kärnkompetenserna”. På kongressen berättade Pernilla hur hon har lagt upp introduktionsprogrammet och hur arbetet fortsatt med nya grupper sedan 2017. Introduktionsprogrammet med 9 träffar som sträcker sig under de nyanställdas första år är både för undersköterskor och sjuksköterskor med specialistsjuksköterskor som leder träffarna. Varje träff utgår från en kärnkompetens men har koppling till det vardagliga arbetet på den kirurgiska vårdavdelningen. Pernilla använder sig av utbildningsmaterial från Svensk sjuksköterskeförening (swenurse.se), inför varje träff får deltagarna läsa in sig på den kärnkompetensen som ska lyftas. Men ett viktigt fokus med programmet är att det ska vara ett öppet och inbjudande klimat utan prestationskrav. Det ska vara en plats att mötas och få sina kunskaper bekräftade och förstärkta tillsammans med specialistsjuksköterskor och annan erfaren omvårdnadspersonal på vårdavdelningen. Läs mer under Stipendier 2018.
Kongressens sista föreläsare var en mycket populär sådan - Eric Thyrell. Erkänd och omtyckt talare med utmärkelser om sin skicklighet att föreläsa. Erics timmes föreläsning ”Hör du i syne?” handlade bland annat om hur vi i argumentationer har en situation- en händelse men det är hur vi väljer att respondera händelsen, som är den avgörande faktorn. Och att vilka ”glasögon” vi väljer eller faktiskt har på oss påverkar hur vi ser vår verklighet. Eric lyckas verkligen föreläsa med glimten i ögat men föreläsningen är inte bara humoristisk utan har även ett djup som fick oss att tänka efter hur vi bemöter vi varandra och hur vi kan påverka oss själva för att må bättre.
