Referat från Kirurgiveckan 2021

Fredrik Brorson, överläkare och specialist inom plastik- och allmänkirurgi och Åsa Gustafsson, specialistsjuksköterska kirurgisk vård och stomiterapeut, höll på måndagen 23/8 ett föredrag om det komplicerade såret.

Det svårläkta såret är inte någon annans problem. Inom all offentlig sjukvård förekommer multisjuka med komplex problematik. Det är du som har patienten framför dig, du har ett ansvar.

Ett svårläkt sår, per definition, är ett sår med utebliven läkning inom 3-6 månader trots adekvata åtgärder. Sekundärläkning tar tid så det är viktigt med realistiska förväntningar om när och hur snabbt kan ett sår läka. Tyvärr orsakas många långdragna läkningsförlopp av inadekvata åtgärder eller åtgärder som drar ut på tiden. Stora sår är inte alltid de svåraste såren. Såret kan vara svårhanterligt i akutskedet, men behöver inte vara svårläkt.
Inadekvat analys av orsakerna till såret leder ofta till inadekvata åtgärder. Undvik generaliserande slutsatser, fokusera på konstaterbara problem och var kritisk när du utvärderar egna och andras åtgärder. Frågeställningar att ta med sig; på vem sitter såret och på vilket sätt påverkar såret patientens liv? Vilken typ av sår är det? Kan det vara något annat? Kan såret läka? Kan sårläkningen optimeras ytterligare? Vilka åtgärder har vidtagits? Vilken läkare är ansvarig? Hur har kontinuiteten gällande utvärdering/uppföljning varit?

Bristande kontinuitet ger svårläkta sår.
Slösa inte tid – varken patienten eller vårdens och tänk om emellanåt! Sekundärläkning är tidskrävande som det är. Sätt tidsramar.
Det går (oftast) att läka komplicerade sår med god planering, uppföljning och kontinuitet. Ofta är det en omstart av sårläkningen som krävs och hur skapas den?
Var självkritisk – hade vi rätt strategi? Lär känna förbanden på din enhet. När ska jag använda vad och varför? Ha tydliga mål och följ upp.
Samarbeta i team – multiprofessionellt och tvärprofessionellt. Remittera vidare och ta hjälp, men skriv inte bara en remiss!

Undvik att orsaka kroniska sår genom att inte fördröja handläggningen eller operera olämpliga fall.

Ett tvärprofessionellt symposium på Kirurgveckan 2021 med Avancerad specialistsjuksköterska Karolina Härle, Palliativmedicinare Anna Bergendahl Sandstedt, Kirurg Emmanuel Ezra samt Etikforskaren och sjuksköterskan Tove Godskesen.

0HLR varför då? En bra början på slutet – Palliativ vård på en kirurgklinik.  
Beslut i livets slutskede är svårt. Vårt mål är alltid att främja och stödja patientens livskvalité, det är den enskilde patienten som avgör vad som är livskvalité. För att veta vad som är gott för patienten behöver vi planera vården och omvårdnaden tillsammans med patienten. Vi måste prata om döden men fokus ska var på livet. ”Att inte prata om det – är att beröva patienten sin sista tid”. Det vi måste komma ihåg är att samtala eller inte samtala med patienten är ett aktivt val från vår sida. En människas liv slutar inte för att man får en palliativ diagnos, livets övriga kapitel fortsätter och vi måste ge människor chansen att ta vara på och planera sin sista tid. Vi behöver diskutera O-HLR, vi måste tidigt bedöma huruvida patienten skulle klara av återupplivningsförsök samt om patienten klarar av vården därefter med bibehållen livskvalité. Uppfylls inte dessa kriterier måste vi diskutera O-HLR.

Vi ska ge OPTIMAL vård, inte MAXIMAL vård. Ett tips till läkare från palliativmedicinaren Anna Bergendahl Sandstedt – ”När omvårdnadspersonalen flaggar för försämring hos patienten – Lyssna!” I det tvärprofessionella teamet behöver vi diskutera dessa frågor. Den viktigaste åtgärden för att bygga etisk kompetens på arbetsplatsen är att skapa forum där personalen kan samlas för att diskutera de etiska utmaningarna. En avslutande reflektion till våra kära kollegor runt om i landet ”Våga prata med patienten och våga använda ordet dö”.

15 postrar presenterades på postersessionen som inledde den vårdvetenskapliga dagen (25 augusti) vid årets Kirurgivecka.

Titlarna på postrarna var:

• Patient-reporterd recovery in upper abdominal cancer surgery: A prospective study

• Återhämtning sex månader efter rektal cancerkirurgi: postoperativa symtom och skillnader beroende på typ av ingrepp.

• Preoperative health related quality of life in patients with gastroesophageal cancer

• Patient-reported participation in hepatic pancreato biliary surgery cancer care: an intervention with patient-owned fast track protocols.

• Patients adherence to Enhanced Recovery Program after an esophagectomy

• The discharge conversation: a phenomenographic interview study

• Patienters upplevelse av att leva med Kocks Reservoar - en intervjustudie

• Per- och postoperativ CVK - patienters upplevelse och vad som dokumenterades i journalen

• Successful guidelines and an aggressive action-plan to avoid pressure ulcers in surgical care - implementation of the Pressure Injury Predictive Model (PIPM) in clinical practice

• Mätning av omvårdnadskvalitet - erfarenhet av ett pilotprojekt på Kirurgiska kliniken i Linköping

• Hälsoplan - ett personcentrerat utvecklingsarbete

• Bedsiderond - ett arbetssätt för att stimulera patientdelaktighet, teamarbete och effektivitet på Kirurgiska kliniken i Linköping

• Associationen mellan initial behandlingsstrategi respektive överlevnadstid och vårdkvalitet i livets slut hos personer med esofagus- och ventrikelcaner - en populationsbaserad kohortstudie

• Strukturerat och individanpassat introduktionsprogram för nyanställda sjuksköterskor

• Patienters upplevelser av sin återhämtning på vårdavdelningen efter att ha genomgått avancerad tumörkirurgi
  Postern tilldelades stipendiet Bästa poster 2021 med motiveringen "I en kvalitativ studie beskriver hon patientens återhämtning efter stor tumörkirurgi på sin poster. Postern är lätt att överskåda, lättläst och den får fram budskapet på ett bra sätt.".

Föreläsare: Ewa-Lena Bratt och Jenny Bergström

“Vi måste arbeta för att få föräldrarna självständiga från sina barn” är ett citat som fastnade efter den här sessionen, det är så härligt med forskning som omkullkastar det man tidigare trott (lätt att tro att det var det “bara” barnen som skulle bli självständiga …). Ewa-Lena Bratt inledde sessionen med att ge en inblick i den forskning som bedrivs för att optimera den svåra övergången som sker mellan barnsjukvård och vuxensjukvård och vilka risker det innebär om detta inte fungerar. Något som barnsjuksköterskan och stomiterapuet Jenny Bergström bekräftade, vidare beskrev hon hur de inom det barnkirurgiska kontextet på Drottnings Silvias barn-och ungdomssjukhus hela tiden arbetar med att stärka självständigheten hos ungdomarna.

“Mamma och pappa vet ju mer om mig än vad jag gör själv gör” är ytterligare ett intressant citat från en av patienterna som ingått i en kvalitativ studie som Ewa-Lena’s forskargrupp tagit fram. 

Som en fantastisk avslutning på sessionen delade den så kloka Albin Dangardt med sig om sina erfarenheter av att vara patient och uppleva övergången mellan barn- och vuxensjukvården - en berättelse som verkligen berörde och var en lovsång till teamet på barnkirurgen på DSBoUS.

Under Kirurgiveckan tillkännagavs att Anna Forsberg tilldelades NFSK’s Forskarpris 2021. Anna jobbar både kliniskt på Skånes Universitetssjukhus och har en professorstjänst vid Lunds Universitetssjukhus.

Anna var med i studion via länk och berättade lite kort om sin forskning. Hon har brunnit för den högspecialiserade kirurgiska vården under större delen av sitt verksamma yrkesliv. Under tio års tid var hon ansvarig för specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot kirurgisk vård vid Göteborgs Universitet.

Idag inriktar sig Annas forskning uteslutande om vård vid högteknologiska miljöer, till exempel patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning efter kirurgi. Men hennes stora intresse fokus är mot personer som genomgår transplantationer. I sin forskning arbetar hon inte enbart med att ta fram empirisk data, hon lägger också en stor del utav sin energi på teoriutvecklingen. De praxisnära teorierna syftar till att hjälpa sjuksköterskor att förstå sammanhang, relationer och hur vi kan hjälpa våra patienter i det dagliga arbetet. 

Ett annat område Anna brinner för är den personcentrerade vården. Hon har varit drivande i utvecklingen av den personcentrerade vården på både en nationell och internationell nivå. Forskning ska inte bara vara till nytta för vårdpersonal utan det är av yttersta vikt att patienterna främjas!

Anna sitter inte bara på mycket kunskap och erfarenhet, hon delar också med sig av den på ett otroligt inspirerande sätt! Hon har lovat att komma tillbaka inom en snar framtid för att prata mer om sin forskning. Tycker du att det låter lika spännande som vi gör så tycker vi att du ska hålla utkik under hösten!

NFSK vill än en gång gratulera Anna till det mycket välförtjänta forskarpriset!

Stort grattis till Wenche Melander och Pernilla Ingers: Årets specialistsjuksköterskor i Kirurgisk vård 2021!

Motiveringen lyder: Att beskriva vilka aspekter som spelar roll för patienternas egna upplevelser av den kirurgiska öppenvården lyfter fram vikten av en personcentrerad vård. Genom att lyssna till patienternas egna berättelser och erfarenheter skapas en vårdrelation där patienten kan känna trygghet. Arbetet belyser kärnan i specialistsjuksköterskans i kirurgisk vård kompetens och profession. Detta visar ännu en gång vikten av att se till patientens alla behov - fysiska, psykiska och emotionella.

Projektet utgår från kärnkompetenserna: Samverkan i team, Personcentrerad vård, Förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, Säker vård och Informatik.

Det är av stor vikt att hela vården ges på evidensbaserad grund och omvårdnaden är vårt ansvar som specialistsjuksköterskor, vilket Nationella Föreningen för Sjuksköterskor i Kirurgisk vård vill lyfta fram med detta stipendium

Wenche och Pernilla presenterade sitt projekt “Det spelar roll! Patienter med magsäcks- eller matstrupscancer inom SVF som har en kurativ behandlingsintention och deras erfarenhet av det första besöket inom den kirurgiska öppenvården” under kirurgveckan 2021. De genomgick sin specialistutbildning vid Linköpings Universitet och blev färdiga specialistsjuksköterskor inom kirurgisk vård i juni 2020. Det här projektet tog sin början när de tillsammans skulle skriva sin magisteruppsats. De bestämde tidigt att de inte bara ville ha en godkänd uppsats, utan att den faktiskt skulle leda till bättre kunskap för personalen och bättre vård för patienterna.   

Drygt 1300 personer drabbas årligen av matstrups- och magsäckscancer i Sverige. Alla patienter med cancer ingår i ett Standardiserat Vårdförlopp (SVF). SVF är ett nationellt arbetssätt som ska minska onödig väntan och ovisshet för patienten. Alla SVF startar med en välgrundad misstanke om cancer och beskriver vilka utredningar och första behandlingar som ska göras inom en viss cancerdiagnos, samt vilka tidsgränser som ska eftersträvas från välgrundad misstanke till start av första behandling. Det finns inte mycket kunskap om patienternas upplevelse av att vara delaktig i ett SVF-förlopp. Så syftet med studien var att undersöka patienters erfarenhet av det första besöket inom den kirurgiska öppenvården hos patienter med matstrups- eller magsäckscancer inom SVF-förloppet som har en kurativ intention på deras behandling.

En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes för att besvara studiens syfte och nio intervjuer analyserades med tematisk analys. Den tematiska analysen resulterade i två teman, ”Visshet/vetskap skapar hanterbarhet” och ”Stöd och kompetens lugnar”. Det första temat ”Visshet/vetskap skapar hanterbarhet” handlar om hur information samt tidigare erfarenheter skapar en hanterbarhet för patienten i samband med besöket. Det andra temat ”stöd och kompetens lugnar” handlar om stödet från olika håll som patienten har i samband med besöket men även vikten av att vårdpersonalens kompetens lugnar patienten.
Deras slutsats är att att många aspekter spelar roll för patienternas erfarenhet av det första besöket. Deras tidigare erfarenheter påverkar upplevelsen, det är viktigt med individanpassad information, det är viktigt att inkludera anhöriga och sjuksköterskans roll är en viktig del av patientens upplevelse. Denna studie tillför kunskap om patientens perspektiv via SVF inom esofagus- och ventrikelcancer men bör vara applicerbar på andra cancerdiagnoser för en välfungerande personcentrerad cancerutredning.  

Wenche och Pernilla lyfter hur viktig specialistsjuksköterskans funktion är i dagens cancervård. Genom sin kunskap att bedöma och handlägga komplexa omvårdnadssituationer, leda förbättringsarbeten och sprida forskningsresultat bidrar de till en bättre vård för cancerpatienten. Som specialistsjuksköterskor är de drivande i den evidensbaserade omvårdnaden och de vill därför använda vinstpengarna till att arrangera en inspirationsföreläsning med en efterföljande workshop för sina kollegor på kliniken.  

Stipendiet delas ut tillsammans med vår samarbetspartner Medfilm.

Stipendiet för Bästa abstrakt 2021 tilldelades Charlotta Bergström, Danderyds sjukhus, för att hon, genom en randomiserad studie påvisar att TAI är en bra behandling för patienter som lider av svåra tarmfunktionsbesvär efter rektalcancer kirurgi, forskning som verkligen bidrar till en ökad livskvalitet för patienterna. Charlotta lyckas även på ett tydligt sätt förmedla denna kunskap genom ett väldisponerat abstrakt.

Stipendiet delas ut tillsammans med vår samarbetspartner Sunstar GUM.

Stipendiet för Bästa poster 2021 tilldelas Ellen Oscarsson, Akademiska sjukhuset i Uppsala, för att hon, på ett mycket bra sätt lyckats presentera sin kvalitativa studie om patientens återhämtning efter stor tumörkirurgi på sin poster. Postern är lätt att överskåda, lättläst och den får fram budskapet på ett bra sätt.

Stipendiet delas ut tillsammans med med vår samarbetspartner Sunstar GUM.

Stipendiet för Bästa fria föredrag 2021 tilldelades Eva Jangland, Akademiska sjukhuset i Uppsala, då hennes studie är framåttänkande, verksamhetsöverskridande och innovativ - med vinster både för personal och patienter. Föredraget förmedlas på ett tydligt, konkret och attraktivt vis.

Stipendiet delades ut tillsammans med med vår samarbetspartner Sunstar GUM.

På lunchen lyssnade vi till viktiga synpunkter från patientperspektivet. Talare var Therese Scott Duncan, Jenny Vinglid och Maria Sandgren. Styrelseledamot Anna Karlsson var moderator och flertalet medlemmar satt med på länk från runt om i landet.

Föreläsare: Anna Unneby och Therese Avallin

Smärta och smärtbehandling är ett område som vi ofta stöter på i vår vardag som sjuksköterskor men ändå är de flesta av oss överens om att det många gånger är både utmanande och svårt. Varför är det så och hur kan vi förbättra smärtbehandlingen för våra patienter? Tidigare forskning inom området bekräftar att vi i vården inte alltid lyckas ge en adekvat smärtbehandling till våra patienter vilket medför negativa konsekvenser på både kort och lång sikt. Både Anna och Therese fördjupar sig i området för att i sina doktorsavhandlingar besvara hur vi bättre kan förstå, utvärdera och behandla patientens smärta. Ur denna forskning tog de avstamp till sin föreläsning 'Personcentrerad smärtbehandling'. Upplevelsen av smärta är subjektiv och påverkas av många bakomliggande faktorer. Komplexiteten med smärta och smärtbehandling illustrerades blanda annat med två citat från en av Annas delstudier där två patienter givits samma smärtbehandling men med två helt olika upplevelser och därmed resultat. Therese redogjorde utifrån sin forskning för en modell för personcentrerad smärtbehandling där välbehandlad smärta var högsta prioritet för patienten och för att nå dit behövs en kombination av en förtroendefull relation, kommunikation med personalen och individanpassad analgetika. Personcentrerad smärtbehandling är en kontinuerlig cirkulär process där patient och personal samverkar och delar med sig av sin kunskap - som ett team. Kommunikation, samarbete och att lyssna in patienten var några av nyckelorden i föreläsningen och som avslutning gav Anna konkreta tips till oss att ta med ut i verksamheterna i form av tre frågeställningar : När gör det ont? Var gör det ont? Hur gör det ont? När vi har svaren på dessa frågor kan vi förstå vilken smärtkomponent det rör sig om och först då individanpassa smärtbehandlingen men även förklara och motivera våra val.

Det visade sig att sessionen där de fria föredragen presenterades var en digital kunskapsresa där vi for land och rike runt och blev berikade med så mycket ny kunskap som tagits fram av våra kompetenta kollegor runt om i detta avlånga land. Det var en bra mix gällande metoder där studier med både kvalitativ och kvantitativ ansats fanns representerade och så även de viktiga systematiska litteraturöversikterna. Här hade patient-, närstående-, och hälso-och sjukvårdens perspektiv alla studerats och många olika diagnoser, symptom, händelser och interventioner undersökts. I år var det även rekord gällande inskickade fria föredrag och det var roligt att se den höga kvalitén som genomsyrar dessa. Att utse en vinnare var en tuff utmaning och det var otroligt jämnt i toppen, men den som kammade hem allra högst poäng (92 av 100 möjliga) var ingen mindre än den framstående forskaren och docent Eva Jangland från Uppsala universitet med projektet: Kan en sjukhusövergripande handledningsmodell möta det behov som sjuksköterskor har tidigt i sitt yrke och bidrar det till en karriärväg för erfarna sjuksköterskor? En multiple-case studie. Stort GRATTIS Eva!!

Föreläsare: Lars Sandman

Corona pandemin har aktualiserat frågan om etisk stress men det finns närvarande i vården även i normala fall. Etisk stress handlar om om konflikt mellan verklighet och ideal. En definition av etisk stress är att det är en konflikt mellan det man upplever att man bör göra och den man upplever att man kan göra beroende på organisatoriska eller yttre faktorer. Även inre faktorer kan påverka, faktorer hos en själv.

Forskning har visat på att vårdpersonal; sjuksköterskor och annan omvårdnadspersonal, upplever etisk stress, nu under pandemin men även innan. Lars Sandman, som är professor i  hälso- och sjukvårdsetik, spekulerar kring att det kan bero på att man känner att man inte har makten att kontrollera sin arbetssituation. Forskningen pekar på olika faktorer som ger risk för att uppleva etisk stress exempelvis ökar risken om man arbetar väldigt nära patienten, om det finns en resursbrist och om man arbetar med tvångsvård.

Under pandemin var det bland annat situationer där man upplevde att man inte kunde ge patienter och närstående tillräckligt stöd som gav upphov till etisk stress, även situationer där man upplevde brister i patientsäkerheten och stressiga situationer där man hade svårt att prioritera mellan olika behov hos patienterna.
Lars menar att frågan om upplevd etisk stress är en arbetsmiljöfråga som är ett ledningsansvar. Flera studier visar på att det behövs ett organisatoriskt etikstöd i verksamheterna.
 

Föreläsare: Lotta Dellve och Maria Wiksten Eriksson

Lotta Dellve öppnar upp föredraget ”Värna om vårdaren” med att beskriva olika orsaker som påverkar till exempel personalomsättning och sjukskrivningar bland vårdpersonal. Hon beskriver olika teorier om hur en organisation kan fungera optimalt, för att personalen ska trivas på sin arbetsplats. Men hon är noga med att betona att trots att det finns otroligt mycket empirisk data om detta så måste arbetet påbörjas på arbetsplatsen. Det är först när man använder kunskapen så den blir relevant och rimlig för arbetsplatsen som den kan göra nytta. Lotta har tagit fram olika arbetsmaterial som stöd i detta och de går att ladda ned gratis. 

Maria Wiksten Eriksson valde att börja arbeta som verksamhetschef för att kunna  leda och påverka sjukvården. Hon beskriver varför många yngre sjuksköterskor mår psykiskt dåligt, blir sjukskrivna eller faktiskt lämnar sitt yrke. Mycket av hennes arbete handlar om att behålla och rekrytera sjuksköterskor genom att bland annat öka ansvar och delaktighet, men inte stressen och pressen.