Summering av Kirurgiveckan 2018

Vår monter fanns på plats alla tre dagar som det vårdvetenskapliga programmet pågick. Jätteroligt att många deltagare från olika professioner har besökt montern och diskuterat olika ämnen och tankar kring utbildning, kompetensbeskrivningen, medlemskap i föreningen, föreningens roll, möjligheter till vidare utbildning/utveckling som färdig specialistsjuksköterska och frågor som rör nästkommande medlemsdagar. Många av de ämnen som har diskuterats arbetas kontinuerligt med av föreningen. Glöm därför inte att följa oss på hemsidan och sociala medi för att ta del av det senaste!

Vi har även haft en tävling för alla medlemmar som avslutades i torsdags och vinnaren, Linda Haakseth tog med med sig priset hem, ett presentkort på 1 000 kronor hos Studentlitteratur.

Pernilla Hendeberg från Kirurgkliniken på Universitetssjukhuset, Örebro, tilldelas Kirurgiskt Omvårdnadsstipendium 2018, och utses till Årets Specialistsjuksköterska i kirurgisk vår 2018.

Pernilla  vann med sitt bidrag "Introduktionsprogram” som innefattar införandet av ett strukturerat introduktionsprogram för sjuksköterska och undersköterska utifrån kärnkomptenetenserna

Motivering:
"P​​rojektet är ett evidensbaserat vårdutvecklingsprojekt som lyfter fram omvårdnaden som en självklar utgångspunkt i arbetet på vårdavdelningen. Genom ett strukturerat introduktionsprogram för sjuksköterskor och undersköterskor utifrån de sex kärnkompetenserna stärks den nya sjuksköterskan i sin profession. Detta bidrar till att utveckla den evidensbaserade omvårdnaden och göra den självklar i kliniken.

Projektet utgår från samtliga 6 kärnkompetenser: Personcentrerad vård, Samverkan i team, Evidensbaserad vård, Förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, Säker vård, Information.
Det är av stor vikt att hela vården ges på evidensbaserad grund och omvårdnaden är vårt ansvar som specialistsjuksköterskor, vilket Nationella Föreningen för Specialistsjuksköterskor i Kirurgisk vård vill lyfta fram med detta stipendium."

Du kan läsa mer om Pernilla här »

Personcentrerad vård är när på en norm för att möta behoven hos våra patienter, vi är många som brottas med utmaningen att få denna metod, som rör både patient och personal, arbetssätt och förhållningssätt, att fungera i praktiken.

Anna Bergström, implementeringsforskare, gav oss under förmiddagen ett tankeväckande och inspirerande föredrag med redskap till hur vi kan få tankar och handlingar att faktiskt linjera med nya arbetssätt. Hon betonade att implementering handlar om beteendeförändring hos alla medarbetare på golvet och att innovation inte behöver vara en ny idé, men någonting nytt för utövaren och kan handla om kunskap, metod eller riktlinje. Evidens som grund för implementering beskrevs vara en utmaning eftersom det stora flödet av ny evidens inte matchar tiden det tar att byta arbetssätt, från tanke till handling kan det ta upp till 17 år menade Anna. Hon resonerade även kring betydelsen av att skriva evidensen så att den blir användbar där den behövs. Anna drar även parallellen mellan evidensbaserad vård och personcentrerad vård eftersom att patientens erfarenheter och behov innebär en av de tre delarna som utgör evidens. Patientlagen lägger krav att vårda personcentrerat, dvs utgå från patientens behov och möta dem. Anna utvecklar detta och lyfter fram många fördelar både för patient och personal. Hon avslutar med att låta oss byta perspektiv vad gäller ett centralt begrepp, patientdelaktighet:

“Det är personalen som är delaktiga i patientens vård"

Det vårdvetenskapliga och administrativa programmet hade en gemensam föreläsning kring e-hälsa med Gudbjörg Erlingsdóttir. E-hälsa innebär kort sagt att använda digitala verktyg och utbyta information digitalt för att uppnå och bibehålla hälsa. Utvecklingen av e-hälsa sker kontinuerligt och de digitala verktyg och användningsområden som existerar idag är endast en liten del av vad som är möjligt och kan bli möjligt i framtiden, t.ex. med AI. Sverige har som mål att 2025 vara bäst i världen på att digitalisera vården enligt “Vision e-hälsa”. Dock är denna process trög och utvecklingen är dåligt koordinerad mellan de olika landstingen och regionerna. Det finns stora skillnader inom Sverige där vissa landsting kommit betydligt längre än andra. Inom privat sektor sker utvecklingen snabbare, med exempelvis digitala vårdcentraler och appar. Baksidan med digitaliseringen kan vara tillkomst av IT-verktyg som inte samverkar med befintliga, vilket kan leda till dubbeldokumentation som är både tidskrävande och kan hota patientsäkerheten. Gudbjörg diskuterade också baksidan av e-hälsa där patientens rätt att läsa sin egen journal påverkar vårdpersonalen med risken att dokumentationen brister pga rädsla att skriva sådant som patienten kan ta skada av eller bedöma som felaktigt. Patientjournalen måste kunna användas som ett arbetsverktyg för vårdpersonalen och bristande dokumentation kan också hota patientsäkerheten. Framtiden får utvisa vad AI kan åstadkomma inom vården, kanske får vi förarlösa ambulanser med mer tid till omhändertagandet av patienten? Men om AI tar över vissa av våra arbetsuppgifter, tappar vi viktig kunskap då?

Elisabet Nilssons föreläsning “Rök- och alkoholstopp inför operation” gav deltagarna evidensen för vilken påverkan det blir på den postoperativa återhämtningen. Immunförsvaret, sårläkningen samt lungfunktionen har man sett störst skillnad på. Detta gäller både elektiva samt akuta operationer. Vikten av att riskbedömningar görs och strategier för att coacha en person med riskbruk av alkohol togs upp.

Förutsättningar för en säker intraoperativ omvårdnad - operationssjuksköterskans perspektiv föreläste Annika Sandelin om efter att ha genomfört en studie med intervjuer med operationssjuksköterskor.  Resultatet visar att det ofta förekommer otydlig överrapportering när patienten lämnas på operation och att det även är bristande dokumentation då det är olika dokumentationssystem på vårdavdelningen och operationsavdelningen. Många av deltagarna kände igen sig i detta och kommer troligen se över dessa rutiner på sina arbetsplatser!

Torsdag eftermiddag avslutades det vårdvetenskapliga programmet med Anna Melles föreläsning som fyllde salen med  deltagare nyfikna på Kulturkrockar. I det mångkulturella Sverige inträffar många gånger situationer som kan leda till missförstånd och vidare till konflikter. Anna Melle, med hjälp av ett historisk perspektiv och många realistiska vardagliga exempel exemplifierade hur kulturkrockar kan leda till att patientens vård blir lidande. Att förstå varför “en invandrare” tänker på ett viss sätt eller beter sig “så konstig” kan leda till ett positiv bemötandet och att kommunikationen lyckas.  Frågorna och diskussionerna som inleddes i anslutning till föreläsningen antydde på ett känd problematik och bra tankeställare att ta med sig. Anna Melles “take-home-message” till oss alla som träffar personer med olika kulturella bakgrund: Var nyfikna, fråga, ta reda på varför vissa saker sker på ett viss sätt, kommunicera!

NFSK:s ambassadörsgrupp tog fram ämnet att diskutera på årets medlemslunch, preoperativa hudförberedelser är ett smalt ämne men något som garanterat alla medlemmar i NFSK tagit del av! Ledamöter Anna Karlsson och Johanna Höglund modererade för de 30 tal deltagare och inledde med en presentation av de nationella riktlinjer samt evidens som finns i ämnet. Efter diskussion i storgrupp leddes diskussionen kring de sex kärnkompetenserna:

Personcentrerad vård

• Kan vi säkerställa att alla patienter kan utföra tvätten som önskat? Når informationen och sättet vi förmedlar den ut till alla patienter?
• Språk och kulturella skillnader innebär begränsningar för hur den preoperativa duschen genomförs.
• Descutan som företag har filmer på många olika språk men beskrivs den utifrån evidens? Filmen visade att personen ska tvätta sig uppifrån huvudet och ner till fötterna medans det enligt representanten för op-sjuksköterskorna har riktlinjer för att genitalia skall tvättas sist på kroppen.

Samverkan i team

• Det önskas att ansvarig hygiensjuksköterska bör diskutera detta mer på klinikerna.
• Det behövs en ökad kommunikation med operationsavdelningen gällande opdusch som är en gemensam fråga.
• Vart ska informationen föras över gällande opdusch i journalen, patientjournal, är informationsvägen säker?
• Hur samverkas det mellan vårdavdelning och operation? Långt ifrån alla kliniker har ett gemensamt journalsystem vilket möjliggör att informationsöverföringen.

Evidensbaserad vård

• Vem bär ansvar för att få fram evidens inom detta område. Vem är beslutsfattare? Kliniken, Kirurgens, operationssjuksköterska, kirurgsjuksköterska?
• I dagsläget finns det utrymme för olika tolkningar av de Nationella riktlinjerna vilket skapar skillnader i lokala riktlinjer och lokala tillägg.
• Klorhexidin ses som en hygienprodukt och inte ett läkemedel.
• Det framkommer att riktlinjerna som finns på vårdhandboken lutar sig mot gamla artiklar, men hur står sig forskningen idag?
• Vi jobbar utefter lokala riktlinjer som tolkat vårdhandboken olika och det är även en kultur på våra avdelningar. Såhär har vi alltid gjort!
• Svårt att få fram studier mellan descutan och vanlig tvätt utifrån etiska aspekter.

Säker vård

• Använda riktlinjer! Avsaknad gör att man gör olika. 
• Vårdhandboken, saknar viss information.

Informatik

• Olika dokumentationssystem genom patientens vård gör inte överrapporteringen säker.
• Vad sägs i rapporteringen till operation gällande hudförberedelser?
• Hudförberedelser bör finnas med som rapporteringspunk

Förbättringskunskap

• Samarbete mellan operation och kirurgiska klinikerna.
• Många faktorer kan bidra till en sårkomplikation (Patientens nutritionsstatus, kroppstemperatur peroperativt, pat´s tillstånd, ops-sjuksköterskans arbete, antal dörröppningar på opsalen, hur personalen rör sig under op. Förbättringar måste ske inom alla områden för att eliminera att partiklar når såret.
• Ökat samarbete med vårdavdelningen när det gäller uppföljning.
• Register innehåller i nuläget inte omvårdnadsparametrar vilket gör det svårt att titta närmre och få fram data att forska på. Lättare om omvårdnadsparametrar kan läggas till i registren.
• Upp till ett år efter en operation ser man infektionen relaterad till operationen.

Diskussionen uppskattades, även om inga rätta svar eller lösningar kunde ges till deltagarna. Nästa steg skulle kunna vara att NFSK kan påverka nuvarande nationella riktlinje, främst texten i vårdhandboken som ger utrymme till egna tolkningar och lokala tillämpningar.

Åtta av de abstract som skickades in till Kirurgiveckan presenterades på postersessionen. Dessa postrar berörde varierande områden såsom patientdelaktighet, rehabilitering av bröstcancerpatienter och familjefunktionen efter gastric bypass-operation. 
Priset för "Bästa poster" delades ut och vinnare blev Anna Groth, Simon Elfving och Filip Bergquist från Kirurgiska kliniken i Linköping med postern "Hur ser vitala parametrar ut 24 timmar före oplanerad IVA-vård och oväntat hjärtstopp på en kirurgisk akutvårdsavdelning?"  Postersessionen avslutades med ett trevligt mingel med bubbel, snittar och livemusik sponsrat av Ethicon.

Postrarna finna tillgängliga i Kunskapsbanken.

Therese Teodorsson, Höglandssjukhuset, Eksjö.

Personcentrerad vård på kirurgisk vårdavdelning? En etnografisk studie

Introduktion

Ett teoretiskt ramverk, Fundamentals of Care, är framtaget för att guida i processen att uppnå personcentrad vård där patientens vårdbehov tillgodoses.  Ramverket beskriver olika faktorer (exempelvis kultur, ledarskap, utvärdering och återkoppling i organisationen) som kan påverka utförandet av högkvalitativ och personcentrerad vård. Det finns få studier som beskriver hur ovanstående faktorer påverkar patientens upplevelse och vårdbehov. Syftet var att, ur ett patientperspektiv, upptäcka organisatoriska faktorer som påverkar utförandet av omvårdnad till patienter med akut buksmärta.  

Metod

Fokuserad etnografisk metod användes och observationer utfördes på kirurgisk vårdavdelning. Data samlades in genom deltagande observationer samt informella intervjuer och analyserades med deduktiv innehållsanalys. Studien utgick från det teoretiska ramverket Fundamentals of Care.  

Resultat

Resultatet visar att patienterna kände oro kring stressen på vårdavdelningarna och detta hade påverkan på deras integritet, vila, sömn, behov av information och delaktighet i planering. Patienter beskrev att de upplevde att de blev lämnade ensamma med existentiella tankar. Resultatet visar också att utebliven omvårdnad fick konsekvenser för patientsäkerheten.  Patienterna värderade vårdrelationen samt en god stämning på vårdavdelningarna högt.

Diskussion

Studien belyser organisationens ansvar att leverera säker och högkvalitativ vård, där ansvaret för omvårdnaden varken kan delegeras eller förbises. I presentationen kommer patientberättelser användas för att exemplifiera resultatet. Genom att använda observationer för att erhålla information ur patientperspektiv, identifierades frågor kring patientsäkerhet som genom annan forskningsdesign inte hade kunnat identifierats. Att göra patientobservationer på den egna avdelningen kan på ett enkelt sätt användas för att identifiera faktorer som organisationen behöver reagera på och agera kring och jobba vidare med i ett förbättringsarbete.

Eva Jangland, Uppsala universitet & Akademiska sjukhuset, Uppsala

Sjuksköterskestudenter identifierar få av patientens vårdbehov – vad kan vi lära oss av en enkätstudie i fem länder?

Studier såväl som larmrapporter internationellt och nationellt rapporterar om brister i den basala omvårdnaden av patienten. För att få fördjupad kunskap om sjuksköterskans kunskapsutveckling i att identifiera och möta patientens vårdbehov är det betydelsefullt att studera detta hos sjuksköterskestudenter i grundutbildningen såväl som i utbildning på avancerad nivå. Studien är ett samarbete mellan sjuksköterskeutbildningar i fem länder med syftet att undersöka hur sjuksköterskestudenter på olika utbildningsnivå identifierar vårdbehov i tre olika patientfall.

Metod

Sjuksköterskestudenter (n=398) från sjuksköterskeutbildningar (grundutbildning och avancerad nivå) i Sverige, Japan, England, Australien och Canada deltog. En enkät med tre patientfall utarbetades och validerades. Enkäten utgick från det teoretiska ramverket Fundamentals of Care, framtagen för att guida i processen att uppnå en personcentrerad vård där patientens vårdbehov tillgodoses. Beskrivande och jämförande statistik användes.

Resultat

Både på grundnivå och avancerad nivå identifierade studenterna få omvårdnadsbehov i patientfallen. I ett patientfall identifierade sjuksköterskestudenterna i grundutbildningen fler vårdbehov än specialistsjuksköterskestudenterna. Fysiska behov identifierades i högre grad än psykosociala och relationella behov.

Diskussion

Resultatet är alarmerande och visar på utmaningar i den teoretiska såväl som den verksamhetsförlagda utbildningen och i kliniken. Specialistsjuksköterskestudenterna som varit kliniskt verksamma borde kunna identifiera fler vårdbehov i patientfallen. En tydlig samverkan mellan utbildning och klinik är viktig för att säkerställa att denna kunskap uppnås och utvecklas under utbildningen och i kliniken. Denna kunskap är avgörande för att en personcentrerad vård skall uppnås där patientens alla vårdbehov möts. Vilket ansvar och möjligheter som lärare, studenter, handledande sjuksköterskor och ledare har att samverka kring detta kommer vara i fokus vid presentationen.

Eva Jangland, Uppsala universitet & Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Syftet med projektet var att testa en mötesplats på Akademiska sjukhuset i Uppsala, där resultat inom kirurgisk omvårdnad diskuteras och presenteras utifrån publikationer, doktorandprojekt, examensarbeten och förbättringsprojekt. Under fyra tillfällen under ett år samlades de intresserade av kirurgisk omvårdnad på kliniken. Teman har varit: personcentrerad vård, kärlkirurgisk omvårdnad, karriärvägar och nutritionsbehandling. Specialistsjuksköterskegruppen och klinisk lektor på kliniken har planerat och modererat tillfällena där forskare, doktorander och specialistsjuksköterskor inom kirurgisk vård har föreläst. Inför varje tillfälle har en utvald artikel ('Månadens artikel) spridits på kliniken och en specialistsjuksköterska har lett diskussion kring denna under Omvårdnadsakademin. Omvårdnadsakademin har haft cirka 20 deltagare varje gång (sjuksköterskor, undersköterskor, sjuksköterskestudenter, avdelningschefer, vårdutvecklare och verksamhetsledare). Positiv feedback har givits av deltagare att forumet är en viktig mötesplats där forskning inom omvårdnad blir mer konkret och att det är betydelsefullt att få diskutera hur den kan användas i kliniken för att förbättra omvårdnaden. Omvårdnadsakademi är ett nytt forum inom kliniken som belyser omvårdnad genom omvårdnadsforskning och förbättringsprojekt som genomförs både inom och utanför kliniken. Förhoppningen är att omvårdnadsakademin ska bli ett permanent tvärprofessionellt forum för att skapa engagemang och inspiration att lära sig mer om kirurgisk omvårdnad på kliniken.

Farzana Ibrahim, Kirurgiska kliniken, Linköping

Introduktion

Vården av patienter med övre abdominella tumörer genomförs i större utsträckning enligt standardiserade vårdprogram. Fast track program innebär att patienter vårdas kortare tid i sjukhusmiljö. För att göra vårdförbättrade åtgärder och möta patientens förväntningar behövs kunskap om patientupplevd delaktighet.

Att undersöka upplevelser av delaktighet hos patienter som har opererats för lever, gallgång- eller pankreascancer och har vårdats enligt fast track program.

Metod

Kvalitativ design. Tjugo patienter med kirurgiskt åtgärdade övre abdominella tumörer som vårdats enligt fast-track program intervjuades, för att besvara studiens syfte. Patienterna opererades och vårdades under 2016 och 2017. Urvalet avsåg att uppnå en mångfald avseende kön, ålder och cancerdiagnoser. Kvalitativa intervjuer genomfördes med en öppen intervjufråga om upplevd delaktighet. Intervjuerna var mellan 15-45 minuter (medelvärde 26 min). Intervjuer analyserades med tematisk analys.

Resultat

Tre teman framkom i analysen, ”information stimulerar delaktighet”, ”gav möjlighet att delta i beslut” och ”synliga riktlinjer ger trygghet”. Samtliga av de intervjuade patienterna relaterade upplevd delaktighet till information, och de påtalade också betydelsen av god kommunikation med vårdpersonalen. De påtalade en önskan om att få vara delaktig i de beslut som fattades, vilket skulle medförda en känsla av trygghet.

Diskussion

För att uppnå delaktighet är det av betydelse att förstå patientens situation och individualisera vården. Patienten är en person med behov och önskemål, och det förutsätter ett ömsesidigt förtroende mellan patient och hälso- och sjukvårdspersonalen. Den professionella kunskapen behöver balanseras mot patientens rätt till autonomi och integritet.

Linda Lilljeqvist, Specialistsjuksköterska kirurgisk vård, Kirurgkliniken Mora lasarett

Bakgrund

Palliativ vård i livets slutskede ska lindra lidande och främja livskvaliteten. Viktiga uppgifter för sjukvårdspersonalen som vårdar patienter i livets slutskede är att ge symtomlindring och underlätta välbefinnandet. Det är vanligt att patienter som vårdas palliativt i livets slutskede avlider inom slutenvården och på kirurgiska vårdavdelningar. På dessa avdelningar kan miljön vara stressig och det är inte alltid optimalt att denna patientgrupp vårdas där.

Syfte

Att beskriva hur sjuksköterskor ansåg att omvårdnaden genomfördes för patienten som vårdats i livets slutskede på en akutkirurgisk vårdavdelning, med specifikt fokus på de fundamentala delarna av vården.

Metod

Semistrukturerade intervjuer med 12 sjuksköterskor från två kirurgiska vårdavdelningar. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys.

Resultat

Analysen resulterade i tre kategorier: Omvårdnadsbehoven hos patienten i livets slutskede, Organisationens negativa inverkan på patientens omvårdnad och Anpassad vård utifrån patienten och dennes anhöriga. Resultatet visade att organisatoriska faktorer som tids- och resursbrist, men även kunskapsbrist hos sjukvårdspersonalen, gjorde att patienternas fysiska och psykosociala omvårdnadsbehov inte alltid blev tillgodosedda. När vården var personcentrerad och patienterna delaktiga ansåg sjuksköterskorna att omvårdnaden genomfördes på ett bättre sätt.

Slutsats

En personcentrerad vård är viktigt för både patienter, som befinner sig i livets slutskede, och deras anhöriga. Sjukvårdspersonalen på akutkirurgiska vårdavdelningar är engagerade i denna patientgrupp och omvårdnaden kring dem fungerar oftast bra. Det händer dock att tiden inte räcker till för patientgruppens komplexa omvårdnadsbehov och andra akuta situationer prioriteras ibland före. Det finns ett behov av att öka kunskapen om palliativ vård hos personalen som vårdar dessa patienter.

Therese Avallin, Akademiska Sjukhuset, Uppsala.

Introduktion

Patienten med akut buksmärta representerar samhällets mångfald och har ofta komplexa behov som utmanar vården. För att ge vård på lika villkor och därigenom skydda de mänskliga rättigheterna ska vi utgå från individen och dess behov och resurser. Kommunikation mellan patienten/anhörig och vårdpersonal betraktas som en förutsättning för att möta patientens individuella vårdbehov och uppnå personcentrerad vård.

Syftet var att utifrån patientens perspektiv och vårdbehov utforska kommunikationen mellan patient och vårdpersonal: HUR det blir för patienten, VARFÖR det blir så och VAD som kan göras för att förbättra detta i kliniskt arbete.

Metod

Fallstudie med sekundär analys av kvalitativ data insamlad med observation och intervju. Strategiskt urval av patienter (n= 20) med akut buksmärta följdes på akutmottagning och kirurgisk vårdavdelning under alla dagar i veckan och timmar på dygnet. Även patienter med kommunikationssvårigheter inkluderades.

Resultat

Preliminära resultat visar hur kommunikationen påverkar att patientens behov identifieras och möts och hur detta kan förbättras i det kliniska arbetet. För flera av patienterna var kommunikationen avgörande för att vårdbehoven identifierades och möttes.

Diskussion

Något så basalt som att vårdpersonalen frågar patienten om dennes behov har en avgörande betydelse för att dessa identifieras och möts, men den typen av frågor är inte självklara i kliniken. Kommunikationen mellan personal och patient är en avgörande faktor för hur patientens behov möts, och måste prioriteras i utbildning och kliniskt förbättringsarbete.

Linda Haakseth, Department of Surgery, Uppsala University Hospital.

Introduktion

Endovascular repair (EVAR) with a staged strategy has proven advantageous and is often utilised for treating patients with complex thoracoabdominal aortic pathologies. However, little is known on how these patients experience a prolonged course of repeated operations. The aim of this study was to investigate how patients with complex thoracoabdominal aneurysms (TAAA) and aortic type B dissections experience to recover after a staged EVAR procedure.

Metod

A local university hospital’s vascular surgery registry was searched for participants who were operated on between 2012 and 2017. All now living patients who gave informed consent were included. In-depth interviews were conducted and analysed, using phenomenological method.

Resultat

Six patients were included with a mean follow-up time of 2,5 years. The essence of the patients’ experience can be described as a necessary, overwhelming, hard and prolonged process with life changing consequences. Between the surgeries: Expected and manageable tiredness where not enough time was available for recovery. Short-term after surgeries: Tiredness, pain and neurological deficit was overwhelming. The patients lost their identity, felt depressed and struggled to manage daily life. Long-term after surgeries: Gradually regained their identity and accepted life with permanent setbacks and limitations.

Diskussion

The findings indicate that patients struggle with various physical and psychological setbacks several years after undergoing staged EVAR. It is important that the interprofessional team and the patient are aware of the high likelihood of a significant and prolonged recovery process. The patient needs to be facilitated by continuous information and support throughout the whole recovery process.

Under Kirurgiveckan i Helsingborg bjöds det på två tvärprofessionella sessioner med tema “Den perfekta stomin för patienten” och “Vilka patienter ska opereras för obesitas?”

Sessionen anordnades av det vårdvetenskapliga programmet, kirurger under utbildning (KIRUB) och Kolorektal och bestod av fem talare med gemensamt mål att besvara hur vi tillsammans når ovan nämnda resultat.

Innan föreläsarna tog plats visades en film där tre personer beskrev sitt liv med stomi. Det var personliga berättelser som vittnade om att ”stomipatienten” är långt ifrån en homogen grupp. De får sin stomi av olika anledningar, är på olika platser i livet och har olika krav och mål. Det var en bra påminnelse inför besvarandet av frågan som ju just beror på individens förutsättningar och livssituation.

De tre första talarna hade uppgiften att prata om NÄR, VAR och HUR patienten får den perfekta stomin och de två avslutande talarna om hur det är att leva med stomi och hur det kan se ut när det inte går som planerat.

Peter Mattiesen från Kirurgiska kliniken Universitetssjukhuset Örebro, var först ut att prata om NÄR patienten får den perfekta stomin.

Det finns många vägar fram till beslutet om uppläggning av stomi och det är viktigt att informera patienten om konsekvenserna av en stomioperation eller ej. Trots en planerad temporär stomi blir 20% av dessa permanenta stomier. Frågan NÄR? besvarade Peter utifrån olika diagnoser då dessa är avgörande faktorer till när operationen sker och vilken typ av stomi som blir aktuell.

Hartmans operation med stomi eller lavage med dränage som behandling vid perforerad divertikulit är omdebatterat. Resultaten från tre randomiserade studier är inte samstämmiga. Vid beslut om behandlingsmetod är det viktigt att tänkta till VEM patienten är och vilka förutsättningar just den har.

De förbättrade operationsinstrumenten har gjort att kirurger idag klarar av att göra lägre anastomoser hos patientgruppen med rektalcancer. Studier har dock visat att alltför låga anastomoser har visat sig påverka tarmkontinuiteten. Det finns ett flertal riskfaktorer att ta hänsyn till inför en låg främre resektion med anastomos så som hög ASA klass, trångt bäcken, kön (män har ökad risk för läckage), intraoperativa komplikationer, läckagetest positivt peroperativt och ej intakta anastomosringar. Hartmans operation (med uppläggning av stomi) utförs alltid där patienten har ökad risk för anastomosinsufficiens, så som samsjuklighet och ålder. VEM patienten är blir återigen den avgörande frågan.

En ytterligare avgörande faktor till När?, är om det handlar om en akut eller planerad operation. Vid planerade operationer för koloncancer får 13% av patienterna loopileostomi eller endileostomi. I de fall operationen sker akut, såsom vid exempelvis vid kolonilus, får 39% stomi. Vid kolonileus ses det vid uppläggning av loopileostomi en minskad dödlighet och minskad komplikationsrisk och då skapas även tid till att besluta om resektion eller inte.

Peter J Nilsson från Stockholm fick därefter ordet för att prata om VAR, dvs var på tarmen och var på bukväggen den perfekta stomin sitter?

Efter att ha konstaterat att det inte finns mycket evidens för Var på tarmen stomin bör anläggas utan att det handlar om eminens och empirisk erfarenhet nämner han ändå de grundprinciper som finns.

Stomin skall anläggas så distalt som möjligt på tarmen, proximalt om de problem som kan uppkomma och med en bra räckvidd så att en bra stomihöjd kan uppnås. Det viktigaste är också att individanpassa till patienten!

Var på bukväggen stomin skall anläggas måste utgå från patientens förutsättningar så som BMI, ärr (typ av snitt) elektiv eller akut operation samt om det är tänkt att patienten skall få en, två eller kanske tre stomier.

Inför den planerade stomioperationen gäller det att ha ett bra teamarbete för att nå fram till den perfekta platsen för stomin för patienten. Patienten behöver mentalt förberedas och prova ut stomiplatsen och där har teamet en jätteviktig roll.

Vid akuta operationer är situationen oftast utmanande. Det viktiga är att patienten stomimarkeras av personal som är tränad i den elektiva situationen och försöker ta hänsyn till så många faktorer som möjligt för att stomin hamnar på det absolut bästa läget för patienten. Grundreglerna för var på bukväggen stomin skall hamna är att den är synlig för patienten, att undvika gamla ärr och veck i bukväggen, att inte lägga den för nära snittet och inte för långt er.

Peter avlutade med ett talande citat från en gammal studie från 1982 gällande stomiplacering som tangerar vikten av beslutsfattandet om VAR stomin hamnar; ” Stomin är den del av kirurgin som patienten tar med sig hem”.

Ingvar Syk från Malmö fick nästa fråga att reda ut, nämligen HUR den perfekta stomin anläggs? Även här var evidensbasen svag enligt talaren som startade med att visa bilder på det goda exemplet men även bilder av de vanligaste problemen som kan uppkomma. Bilderna visade stomibråck, prolaberande stomi och den så kallade ”blå soffknappen” som är resultatet av en dåligt cirkulerad och indragen stomi som ses då man inte lyckats frigöra tillräckligt med tarm. Att göra stomin tillräckligt hög, dvs att tillräckligt med tarm frigjorts, är en av de viktigaste delarna till att det blir ett bra resultat. Kontentan och budskapet gällande operationstekniker var att ”Göra rätt från början” och ”En stomi rättar inte till sig”. Att det blir rätt från början är av stor vikt för att undvika komplikationer så som läckage (ca 59%) och hudkomplikationer (ca 73%).

Eva Carlsson Stomisjuksköterska pratade därefter utifrån studier som undersökt patientperspektivet - hur det går att leva med stomi.

En perfekt stomi läcker inte, har en trevlig storlek, ska inte märkas, ska bara fungera, huden omkring ska må bra och man vill känna sig bekväm. Mång av de problem som patienten upplever är relaterat till stomibandaget och där går det att göra mycket.

Eva berättade om en studie som undersökt stomirelaterade komplikationer där stomihöjden sågs vara en viktig faktor. Kolostomier lägre än 5mm sågs ha en signifikant koppling till stomikomplikationer.

Sessionens sista talare var Åsa Gustafsson, Stomiterapeut och Specialistsjuksköterska som pratade om vad som finns att göra när det inte går som planerat.

LÄCKAGE. Stomins placering är ibland orsaken bakom läckage. Åsa understryker vikten av stomimarkering innan operation för bästa möjliga stomimarkering. Vanligaste orsaken är att man klippt ett för stort hål eller att stomin sitter vid ett hudveck. Lösningen – anpassa stomimaterial!

STOMISEPARATIONER ses vanligen hos patienter som har en försämrad läkning. Vanligen läker de flesta ytliga separationer av sig själv på 4-7 dagar. Ytliga separationer kan täckas endast med stomiförband. Vid djupare separationer som vätskar fylls kaviteten med polymem som är ett gelbildnande förband, därefter en hudskyddsring innan stomiförbandet.

NEKROS sker när stomihålet är för snävt och cirkulationen blir i olika grad påverkad. Ytlig nekros är gulgröngrå i färgen medan en total nekros är svart. Nekrosen bör bedömas dagligen. Ett tips är att använda ett genomskinligt urinprovrör som försiktigt förs ner i stomin, nekrosens djup kan därefter lättare bedömas med en ficklampa.

STENOS är en skrumpning av hud kring stomin och ses som en senkomplikation och kan uppkomma sekundärt till nekrosen. Stenoser kan även uppkomma efter läkning av en stomiseparation som skapat en fibrosring. Behandlingen för stenoser är i regel laxantia, konvexa förband, bälte och i vissa fall kirurgi.

INDRAGEN STOMI ses efter tidigare nekros eller separation, är även vanligt hos patienter med fetma och beror vanligen på att inte tillräckligt med tarm mobiliserats under operationen. Behandlingen är anpassat stomiförband med hudskyddsringar och även ibland irrigation.

PROLAPS, behandling: dermacolring, anpassa stomiförband.

PARASTOMALA BRÅCK, behandling: gördel, anpassa stomiförband.

FISTEL VID STOMI, behandling: återigen, anpassa stomiförband. Täck aldrig fisteln!

Veckans andra tvärprofessionella session anordnades av det vårdvetenskapliga programmet och Svensk förening för innovativ kirurgisk teknologi (SIKT). Fyra talare var inbjuda för att besvara frågan.

Marcus Lagerström, psykolog Göteborg pratade om hur det är att leva med fetma som kronisk sjukdom. Marcus visade bildligt obesitassjukdomens komplexitet och de många faktorer som spelar in så som biologi, fysisk aktivitet, individens psykologi, matkonsumtion, matproduktion, samhälliga influenser och miljön.

Det finns en stigmatisering kring sjukdomen där många med fetma upplever sig bli annorlunda behandlade. Det blir extra tydligt för dem efter en kraftig viktnedgång där de plötsligt får ett positivt fokus riktade mot sig.

Konservativ behandling för fetma saknar evidens för vidmakthållande viktnedgång över tid medan bariatrisk kirurgi är den enda evidensbaserade behandlingen vid svår fetma.

Ellen Andersson kirurg på Vrinnevisjukhuset Norrköping pratade därefter om hälsovinster vid obesitaskirurgi.

Fetma är en global epidemi där 39% av värdens befolkning är överviktiga (BMI >25) och 13% är obesa (BMI >30). Obseitas är en sjukdom som kan förebyggas men det gäller för små barn under 5 år visar interventionsstudier. Vid äldre åldrar är det svårare att nå god effekt.

Riskerna med obseitassjukdomen är många. 40% av cancerfallen i USA beräknas vara associerade med fetma. Av sjukdomarna diabetes och ischemisk hjärtsjukdom anses 44% respektive 23% bero på övervikt och obesitas. Andra följder av obseitas är sömnapné, artros, ofrivillig barnlöshet, psoarasis, urininkontinens och förtida död.

Kirurgi är den överlägset effektiva behandlingen både vad gäller bibehållen viktnedgång, komorbiditet och mortalitet. Dödligheten är 40% lägre för patienter som genomgått gastric by pass än kontrollgruppen.

Olika operationsmetoder diskuterades då metoden Gastric Sleeve ökat under de senaste åren men om någon utav metoderna är överlägsen den andra har ännu inte kunnat påvisas.

Anna Laureneius pratade därefter vad den samlade forskningen säger om det går att optimera resultatet av kirurgin genom preoperativ utbildning/KBT och är hetsätningsstörning en kontraindikation?

Anna summerade forskningen för de preoperativa prediktorer som är förknippade med viktförlust. Initialt höga BMI nivåer, högre ålder och diabetes var preoperativa prediktorer för en lägre viktminskning postoperativt.

Preoperativ KBT/utbildning, preoperativt patologiskt ätande (ex nattätande och hetsäntning) visade ingen skillnad i viktminskning.

Den enda preoperativa prediktorn som har visat på en ökad viktminskning postoperativt är preoperativ LED-behandling, dvs pulverdiet.

Psykosociala faktorer indikerar att påverka HR-QoL efter obesitaskirurgi. Sessionens sista talare, Ami Bylund har forskat på familjefunktionens betydelse som psykosocialt stöd för att vidmakthålla livsstilsförändringar och viktnedgång.

Hennes forskning har visat att effekter av obesitaskirurgi och livsstilsförändringar inverkar på det sociala nätverket/familjen. Åtgärder som hon ser behövs är att vården behöver hjälpa till att minska diskrepansen mellan familjemedlemmarna genom att öka kunskapen hos familjen, om möjligheter och konsekvenser, både före och efter operation. Vården behöver verktyg till att identifiera patienter och familjer i behov av stöd. Patienterna behöver få egenvårdsåtgärderna tydliggjorda postoperativt.

Nästa års Kirurgivecka att kommer hållas i Norrköping. NFSK kommer i samarbete med den lokala programkommitten och SKFs delföreningar arbeta fram en inspirerande Kirurgivecka!

För att det vårdvetenskapliga programmet ska bli ännu bättre vill vi gärna ta del av era synpunkter kring årets vecka och förbättringsförslag till kommande år. Skicka in dina åsikter och förslag till kirurgiveckan@nfsk.se.

Som sagt, tiden går fort. För att hinna med att skriva ett abstract behöver man redan nu fundera ut ett område att skriva om. Har du ett förbättringsarbete på gång eller precis slutfört ett? Bedriver du forskning? Är du i startgroparna för ett utvecklingsarbete på din klinik?

Tänk redan nu om det är något du vill presentera på Kirurgiveckan nästa år. Att dela med sig av goda exempel kan förbättra vården för den kirurgiska patienten. Vi ses i Norrköping 2019!